Starkare och starkare så blir den svaga rösten nedröstad och dämpad. Just nu är det så starkt att personen undrar vem som har rätt och vem som har fel. I det här skedet är det svårt att avgöra. Det är svårt att veta vem man ska lyssna på. Den svaga rösten vill bara slå sig fri och bli av med den starka, medan den starka föser undan allt, allt som är vettigt och det man egentligen står för. Alla ens egna värdegrundar är som bortblåsta. Inget tycks vara vettigt, men ändå så faller det sig så rimligt. Ena stunden så är man helt överens med den ena rösten för att det sedan på en femöring ska vända och den starka rösten har vunnit och tagit över hand. Man är lite och svag, maktlös skulle jag vilja säga. Viljorna slåss som ett krig nere i tredje världen. Varje dag. Från morgon till kväll. Vissa tillfällen under dygnet ter kriget sig lite lugnare för att sedan blossa upp igen och göra sig påmind om att det inte ska vara bortglömt.
Likt ett barn i tredje världen drömmer den lilla människan om fred i kroppen, gröna ängar och väldoftande blommor. Längtar efter paradis, lugnet. Harmonin. Att få känna det blå vattnet och att få se den otroligt gula solen.
Just nu känns det som att vissa drömmar är och kommer förbli drömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar