…och du börjar berätta för mig varför – så har du inte gjort det jag bad dig om
När jag ber dig lyssna på mig och du börjar berätta för mig varför jag inte borde känna så, trampar du på mina känslor
När jag ber dig lyssna på mig – och du känner att du måste göra något för att lösa mina problem, har du svikit mig, hur konstigt det än kan verka.
Lyssna, allt jag ber om är att du lyssnar, inte pratar eller gör – bara hör på mig
Och jag klarar mig själv. Jag är inte hjälplös. Kanske modfälld och bristfällig, men inte hjälplös.
När du gör något för mig, som jag kan och behöver göra själv, så bidrar du till min ångest och svaghet.
Men när du accepterar att jag känner vad jag känner, oavsett hur irrationellt det är, så kan jag sluta försöka övertyga dig och jag kan börja arbetet med att förstå vad som ligger bakom denna känsla. Och när det är klart, är svaren uppenbara och jag behöver inte längre några råd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar